Igår.
igår hände det som jag alltid fruktat.
jag har varit nära några gånger, men lyckats undvika det.
Jag körde på ett rådjur så att det flög förbi bilen.

Jag och Erika satt i bilen påväg hem, klockan var runt 21-tiden, vi lyssnade
på Kelly Clarkson - Low och partade loss. EN SEKUND kollade jag undan,
sedan helt plötsligt såg jag rådjuret komma utflygande från skogskanten.
Foten tryckte ner bromspedalen i panik, jag skriker, erika skriker.
Jag känner hur jag träffar med en riktig jävla smäll och ser hur det vrider sig i luften
förbi bilen och ner i diket.

Händerna för munnen, ögonen fylls med tårar och jag kan inte andas.
Erika försöker lugna ner mig, går ur bilen för att stoppa Ellinor som kommer
efter oss på sin fyrhjuling. Jag sitter kvar i bilen. sätter på varningslamporna.
Fortfarande darrig, tårarna rinner, hulkandet kommer.
Jag ringer mamma, hon svarar.
Det enda jag säger är "MAMMA, jag har kört på ett rådjur!!" gråten tilltar något enormt.
Mamma blir jätteorolig och frågar vart, jag förklarar.
Hon säger då "Pappa ringer Kenta! Pappa ringer Kenta!"
(Kenta är vår granne som är jägare)

Jag lyckas till slut ta mig ur bilen för att försöka leta rätt på det.
Jag fruktar synen av ett kravlande rådjur i diket, som vi senare måste ta ihjäl.
Vi letar. I diket, på åkern, vägkanten.. det är borta!
Slutsatsen efter att pappa kommit är att det tog bara på baken på rådjuret, och det har nog ett rejält
blåmärke men det har sprungit iväg.

Benen orkar knappt hålla mig uppe.. jag darrar och gråter och kan knappt gå på en åker
där jag letar efter ett rådjur JAG har kört på. En av mina värsta mardrömmar.