ohdisco

Namnet är Carolina och den här bloggen är då tänkt att vara den plats där jag skriver när jag bara vill skrika ut något eller bara lätta lite på mina tankar som just nu är lite överallt. Det är ingen tävling för mig att få så många läsare som möjligt, utan det här är en tillflyktort för mig om man kan säga så. Det är hit jag kommer vända mig när jag behöver ventilera. När panikångesten kryper närmare. Då är det här ni finner mig. Så, verkligen, njut av läsningen.

Detta velande fram och tillbaka.

Kategori: Allmänt

Jag blir så trött, så trött.
Allt jävla velande hela tiden. Vad jag ska göra. Med Livet. Livet. Jo precis, detta jävla Liv.
-
Fikade med bästa Erika idag och det hjälpte.
Vi satt och försökte komma på vad jag var bra på, det sorgliga är att vi inte kom på något. haha. Pa-te-thic!
Eller, vi kom på att jag gillar att ta hand om människor, att jag är bra på att planera och ta tag i saker som behöver göras, social, gillar djur. Men vad finns det för yrken där. vad kan man utbilda sig till. ojojoj, velande fram å tillbaka.
Vi kom på en plan. Så länge vi är tillsammans känner vi oss säkra och det löser sig.
Så detta år ska vi spara pengar. Jag ska plugga in min matte och kanske några strökurser bara för att känna att jag gör något med det här Livet.
Sen, 2012, då ska vi kolla detta med Jobba Utomlands. helst Hawaii. Det är målet.
Ett år eller två där och hitta oss själva. Det är planen just nu. och det känns jävligt bra att ha en plan.
Även om den är långt härifrån och ni andra inte tror på det just nu (för jag vet, planer jag å erika planerar har en förmåga att aldrig bli till verklighet) men jag gillar den planen. Mitt drömboende är just Hawaii. Så jag gillar't.

Hemma.

Kategori: Allmänt

Det är konstigt det här med att vara hemma igen.
Jag saknade hemmet, jag saknade folk.. visst, det gjorde jag.
-
men genast när jag kom hem så förändrades mitt humör, mitt temperament ändrades direkt.
Jag vill inte vara kvar. Jag vill bort. Igen. Jag vill något annat.
Sprudlande jag är borta. Kvar är bara skalet och en ledsen och nedstämd Carolina.
Nedstämd för att hon känner sig alltid ensam. Utanför. Ouppskattad.
-
Jag vet inte vad jag vill, det jag vet är att jag vill bort, jag vill skapa mitt eget äventyr.
Inte jobba på ett ställe där jag bara ses som Chefens Dotter.
Leva på mamma och pappa. Jag vill kunna något. Jag vill vara bra på något.
Just nu är jag inte det, jag vet inte vad jag är bra på eller vad jag skulle kunna vara bra på.
Har dessutom börjat vela angående mitt val att plugga till Ambulansförare, IGEN.
Jag hittar alltid något som är "mitt destiny" men sedan ändrar jag mig, hela tiden.
Och det finns inget som jag är uppenbart bra på. inget.
-
Åter hemma, åter alla frågor, åter må dåligt och inte se ljuset i tunneln.
Jag är nere i ett svart hål och vet inte hur jag ska ta mig upp.
Snälla äventyr, finns du?