ohdisco

packat å klart. musiken klart. kläder på. frukosten äten. teet drucket. juice check!

Sitter och lyssnar på Justin Bieber - Pray och väntar på att  klockan ska bli 09,30, för vet ni vad som händer då?

DÅ ska vi ner å sätta oss i bilen och åka till ARLANDA! Arlanda - Keflavik - Orlando, Florida!

,

Såå,

nu ett tillfälligt Hej Då.

Tillbaka den 13 Januari.

,

FÖR JAG SKA TILL FLORIDA, JAG SKA PÅ NHL MATCH OCH SE TAMPA - NY RANGERS!

JAG SKA UT PÅ HAVET. JAG SKA BADA POOL. JAG SKA TILL KEY WEST. JAG SKA TILL UNIVERSAL STUDIOS.

JAG SKA TILL SEAWORLD. OH MY.

Hur ska man få in allt i den där till synes stora väskan, men som visar sig vara liten liten liten när man väl sätter fart med att slänga ner kläder och skor? Hur? Kan någon visa mig?

Skor, långbyxor, mysbyxor, leggings, linnen, tunna långärmade, lite tjockare långärmade, underkläder, badkläder, kamera, nyårskläder, difkläder, t-shirts?

HUR I HELVETE SKA ALLT FÅ PLATS?

*

Sedan säger både mamma och pappa att "packa lätt för vi ska ändå shoppa där".. men kläderna som jag ska shoppa i då? tänk om det är en varm dag? en kall dag? en varm dag med regn? en kall dag med regn och blåst?  då behöver man ju alla dessa. Eller om vi inte shoppat ännu den dagen vi ska på äventyrsland, vattenland, fiska? Liksom...

*

Och nu börjar jag bli stressad. Vi åker på MÅNDAG!! det är för i helvete LÖRDAG NATT nu.

jag har inte packat. Jag har inte fixat musiken. Jag har saker jag måste handla. Hur ska detta hinnas med?

Jag vet att jag måste packa, typ NU, men ändå sitter jag här och skriver på en fuckin' blogg och lyssnar på Simple Plan. Ja, det skulle sitta bra med en jävla Simple Plan. men har man det? ICKE!

*

Nej nu måste jag slita mig ifrån och börja tänka. aotch.

Nu går det inte bra, nu rasar min mur, nu rasar allt.

-

Alldeles för mycket förändringar inom för kort tid.

Förändringar som ändrar ALLT, som ändrar hela min verklighet!

Vilken verklighet?  den verklighet där jag kan trösta mig hos morfar, den verklighet att se vår älskade Kamelhäst ståendes med öronen bakåt i hagen och se allmänt förbannad ut.

Min verklighet där Gålö är perfekt och inget olyckligt sker där, att det är paradiset.

Ett paradis där djuren blir uråldriga, där mina morföräldrar finns för mig dag som natt.

en verklighet där jag tvingar min morfar att sätta sig med mig i sin bil nere vid brevlådorna för att det åskar och blixtrar och jag är ensam hemma.

Inte nog med att jag tvingar ner honom, det blir inte bara han och jag.

2 st marsvin, en katt och en hund också. För vet ni, man kan ju inte lämna dom i huset, IFALL blixten slår ner i huset och det börjar brinna, hur ska de klara sig då? En verklighet där morfar säger "jaaja, det har du väl rätt i".

Så sitter vi där i hans lilla beiga bil med alla otåliga djur och lyssnar på hans Jazz.

Den verkligheten.

-

Den är  borta. HELT borta. Nu är den bara minnen. perfekta minnen. men min verklighet då? Jag vill mer än gärna ha tillbaka den. GE TILLBAKA DEN!!!

-

Att Ville inte kommer stå i hagen imorgon när jag kommer hem från jobbet, det krossar mig. Nu är allt bara svart. Allt är bara dystert. Om det inte är svart, då är det grått.

Jag känner mig alldeles ensam, men ensam är bra. eller? ja ibland så.

Men snälla mormor och morfar, visa er på något sätt så att jag vet att ni finns hos mig.

Snälla, kan ni inte bara komma tillbaka?

Och snälla, kan inte Ville bara få leva i 30 år till?

-

Att sitta på min säng, stirrandes in i väggen, tårarna kommer och jag vet inte vart jag ska ta vägen, vad ska jag göra, är inte okej. jag vill inte må såhär.

Är detta hämnden för att jag har haft den bästa uppväxten en unge kan ha? En uppväxt med mina alldeles perfekta morföräldrar, mina perfekta föräldrar (som visst har sina fel, men dom är perfekta ;P ) En uppväxt att få växa upp här ute på Gålö. Leka med Borglyckefamiljen. Grilla. Bada. Åka pulka. Grilla pinnbröd. Rida barbacka. Galoppera från scoutstugan. Dragkamp. Midsommar. Julafton. Sommarlov. Jullov. Påsklov. Sportlov.

-

Kan inte det bli min verklighet igen?

Men nej, nu kommer alla dessa förändringar.

Morfar är borta. Mormor är borta. Ville försvinner imorgon.

Dessa förändringar är inte bra, inte för mig, inte för någon.

Dessa förändringar drar in mig i mörkret. Tar mig till det gråa. Det svarta.

2010-12-12 kl, 09:30 som han officiellt försvann från jorden.

Min morfar. Jan Erik Johansson.

Det var då han hostade till och till slut somnade in.

09:30 fick han krama om Mormor igen.

.

Och nu sitter jag återigen här. Här vid datorn, gråtandes, hulkandes.

Och det slutar aldrig rinna. Tårarna fortsätter komma, hur mycket tårar kan få plats i en kropp egentligen?

.

Jag vet helt ärligt inte vad jag ska skriva nu. Just nu är det fortfarande chock och kan inte sätta ord på någonting egentligen, just nu känns det som bomull i hela huvudet. Jag vill stänga in mig i ett mörkt rum och aldrig komma ut.

Jag vill inte jobba imorgon. Men jag måste städa rummet. Städa rummet, för det kan inte se ut såhär.

Ska jag sitta och gråta med musik i bakgrunden, då ska det vara rent.

Är det stört av mig att tänka så? Ja det är det nog. Men nu är det det som jag måste fokusera på för annars kommer jag bli galen av all den smärta som jag nu känner när min bästaste vän, min älskade och min fantastiska morfar har lämnat mig. Lämnat mig helt och hållet. Jag älskar dig.

Igår fick min mamma samtalet från ålderdomshemmet att det inte är långt kvar nu,

vad de kan förstå nu. Han har febertoppar, rasslig och äter inte längre. Han får morfin

för att han har för ont.

.

Iallafall.

Jag och mamma åkte dit idag. Vi kommer in och sätter oss.

Han ligger och har öppna ögon, stirrandes upp i taket och rasslar när han andas,

han praktiskt taget hyperventilerar fast mildrare.

Att se honom sådär gjorde så ont och det chockade mig. Jag började störtgråta.

jag kunde inte hålla det inne längre. Har kunnat det förut, men nu, att se min starka och oerhört intelligenta morfar ligga och bara vara skinn och ben i princip, stirrandes, suckandes av smärtor och han är inte kontaktbar, då gick det inte längre.

.

Då kände jag att jag verkligen ville prata med min bästa vän, Erika.

Jag ringer, men får ej något svar. Jag ringer igen, inget svar.

Det gjorde mig arg. Det gjorde mig paranoid. Jag kände att hon ignorerade mig i min smärtsamma stund, att när jag verkligen behövde henne så svarade hon inte. hon fanns inte där. hon var upptagen med annat. Och det gör mig ännu argare, på mig själv, att jag ens får dom tankarna. Var kommer dom ifrån? Jag kände mig ignorerad och bortglömd och icke viktig. Jag blev sårad av att hon inte svarade när jag verkligen behövde henne. Men det är ju inte rätt. Hon var säkert upptagen med annat. Hon har alltid på ljudlös. så hon hörde säkert inte. Men trots det, jag kände att jag behövde ringa någon. Jag behövde gråta ut till någon. Då ringde jag Mick, hon som faktiskt nästan alltid svarar. Svarar hon inte så hör hon av sig när hon sett att jag ringt. Hon svarade :) Jag grät, hon tröstade. Hon sa själv att hon inte är den bästa i dessa situationer, men det blev bra ändå. Jag behövde bara någon som lyssnade och sa "såja, det blir bra." Tack.

.

Nu sitter min mamma med morfar. Hon kommer stanna hela natten. för det kan ske inatt. det kan bli inatt som min morfar verkligen försvinner. inatt som han kommer återförenas med min mormor. Med sina bästa vänner Svenne och Sune.

Då är alla tillsammans igen. Mormor och Morfar. Sune och Anja. Svenne och Vieno.

The Gang is back together. Det kan bli inatt. I natt.

.

Jag älskar min morfar något enormt att det inte går att beskriva.

Jag saknar min morfar. Jag saknar min mormor.

Jag vill att tiden ska spola tillbaka 10-12 år igen. Eller varför inte 15 år.

Kan det inte vara då nu? Snälla.

Jag vill inte sitta här 01.30 på natten och skriva om min morfar som är påväg bort.

Sitta här och gråta vid datorn och lyssna på Coldplay - Fix You

.

Som toppen på detta jävla isberg så ska vi även säga hej då till en av våra hästar på onsdag. ONSDAG!

Vår älskade Ville ska få komma till himlen och busa med Dumle, Filur, Ricken och Nibsan. <3

Känns som käftsmäll på käftsmäll.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag orkar inte.

Jag hatar mitt rum! Jag hatar mitt jobb! Jag hatar mig själv! Jag hatar Nisse! Jag hatar allt! jag hatar att min blogg inte gör som jag vill! jag hatar att jag känner mig bortglömd av mina vänner! jag hatar att känna mig värdelös! Jag HATAR!!!!!!!!!!

*

Jag kommer hem, upptäcker att någon jävla idiot i min jävla familj lämnat dragdörren öppen så nu har skator/grävling varit inne och rivit ut allt på farstukvisten!

Det var inte jag. för jag åkte först!!!!

Så då var det bara att plocka upp, jag blir helt galen och börjar störtgrina. Slänga saker.

skrika. gråter. panik. jag vet just nu inte vart jag ska ta vägen.

*

har gråtit konstant och hatat mig själv sen jag kom hem. alltså 30 minuter nu. när något går fel skriker jag och slår.

jag vet inte vad som är fel på mig!!??!?!?!?!? som där till exempel, jag brukar inte skriva tusen ''!!'' och ''??''. var i helvete kom det ifrån!!!?

Just nu känns det som att jag är i ett stadie att självmord skulle sitta bra. Jag vill bara bort. BORT BORT!!!!

men jag vill till Florida. 27 December. Kan inte det vara imorgon!? Kan det inte vara nu!?

Känns som att det är det enda som håller mitt humör uppe. (även fast jag just nu inte har ett jävla uppåthumör!!!!)

*

Jag saknar mitt gamla liv, mitt gymnasieliv. Jag saknar när min mormor levde och min morfar fanns vid oss.

Jag saknar allt. Jag hatar allt.

Jag har blivit deprimerad. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. jag vet inte vad jag ska göra.

*

Ska snart ner till fuckin stallet och ge getterna mat. Mocka. Ta in kamelen Ville.

Ville som kommer försvinna från detta jävla liv om MINDRE ÄN EN VECKA!! :'( !!!!!!!!!!!

Kan det vara det som krossar mig? Att den där jävla hästen som alltid varit grinig och envis och lättskrämd och alldeles perfekt, att han ska till himlen!? Jag vet inte!! JAG VET INGENTING!

*

Jag vet bara att jag inte kan sluta gråta. Sluta hulka.

*

JAG KÄNNER MIG FET, JAG KÄNNER MIG FUL, JAG KÄNNER MIG OUPPSKATTAD, JAG KÄNNER MIG ENSAM!!!

JAG VET INGENTING. INGENTING! JAG VILL FÖRSVINNA. JAG VILL TILL FLORIDA OCH ALDRIG KOMMA TILLBAKA!

var fan är min lycka!? Var fan är min glädje!? var i helvete!?

Jag vill bara gå ut i mörkret och bara fortsätta gå. Men det är kallt. Jag vill inte frysa. så vad fan gör jag!?

Jo sitt inne och gråt och var patetisk Carro, ja det är en jävla bra idé!!!

*

dö. vill till mormor.