ohdisco

2010-12-12 kl, 09:30 som han officiellt försvann från jorden.

Min morfar. Jan Erik Johansson.

Det var då han hostade till och till slut somnade in.

09:30 fick han krama om Mormor igen.

.

Och nu sitter jag återigen här. Här vid datorn, gråtandes, hulkandes.

Och det slutar aldrig rinna. Tårarna fortsätter komma, hur mycket tårar kan få plats i en kropp egentligen?

.

Jag vet helt ärligt inte vad jag ska skriva nu. Just nu är det fortfarande chock och kan inte sätta ord på någonting egentligen, just nu känns det som bomull i hela huvudet. Jag vill stänga in mig i ett mörkt rum och aldrig komma ut.

Jag vill inte jobba imorgon. Men jag måste städa rummet. Städa rummet, för det kan inte se ut såhär.

Ska jag sitta och gråta med musik i bakgrunden, då ska det vara rent.

Är det stört av mig att tänka så? Ja det är det nog. Men nu är det det som jag måste fokusera på för annars kommer jag bli galen av all den smärta som jag nu känner när min bästaste vän, min älskade och min fantastiska morfar har lämnat mig. Lämnat mig helt och hållet. Jag älskar dig.