ohdisco

Ännu ett försök att använda den här bloggen till att försöka reda ut alla frågor i mitt huvud. 

 

Ännu en kväll som jag låg i min säng för att sova och bara stirrade upp i taket. Kunde inte sova. 

Tankarna är överallt. Tankar som "vad ska jag göra?" "ekonomi?" "liv?" "är detta jag?" m.fl.

Ligger och stirrar i taket och känner paniken komma krypande, tårarna kommer närmare och

till slut kan jag inte hålla tillbaka dom längre. Ligger och panikgråter. Har satt på mig hörlurar i hopp om att slippa höra på tankarna längre, men de hjälper inte. De bara stänger ut allt runtom mig, men tankarna är kvar inom mig. 

Det enda jag känner är hopplöshet. Besvikelse. Värdelös. 

Jag känner mig helt enkelt helt jävla värdelös. Känns som att jag inte gör något med mitt liv. 

Jag har alltid känt att jag är mer än det här livet. Jag är gjord för något Mer än det här simpla livet i min etta, i handen, jobbar 6.30 - 16.00 mån-fre. På ett jobb jag inte egentligen hade tänkt mig själv att jobba på. 

Med en ekonomi så att det knappt går runt. Har en känsla av att jag måste skaffa ett extrajobb bara för att kunna unna mig själv att ha roligt och gå ut och åka iväg och resa eller liknande. 

 

Jag ligger i sängen och känner all den här hopplösheten, tårarna rinner, stirrar upp i taket och känner hur jag inte kan andas längre. Börjar hyperventilera och gråta ännu tyngre. Får sådan panikångest. 

Jag skulle vilja skriva här att det är en engångsföreteelse, att det inte hänt tidigare och att det inte kommer hända igen, men skulle jag skriva det så skulle jag ljuga. 

För tyvärr är det nuförtiden min verklighet och inte ett undantag. 

 

Min faster pratar alltid om att jag måste prioritera vad jag lägger mina pengar på. Och ja, hon har rätt. 

Men jag är så trött på allt detta tjatande om att vara smart. Jag är så trött på att jag kämpar och sliter för mina

pengar, jag gör ingenting speciellt som jag lägger mina pengar på, jag jobbar och jag är hemma. Det är det jag gör. Jag äter för tusan inte ens lunch för att jag inte vill slösa pengar på det. Är det då så konstigt att jag kanske vill slösa lite av mina pengar på kanske en ny säng? eller kanske nya filmer? eftersom det ändå är det enda jag gör. Jag kollar på film och jag sover. Kan jag inte få slösa mina pengar på det då och sen gnälla på att jag inte har pengar till bensin? Jag vet att jag just nu är helt oresonlig, att så kan jag inte tänka. Men jag kan inte låta bli. Jag har inget liv ändå.

 

Just nu sitter jag här och klockan är 23.30. Jag borde sovit förlängesen. Men sitter med mina hörlurar med musik på och bara stirrar in i dataskärmen. Eller stirrar på det tända ljuset jag har i fönstret och jag bryr mig inte. Jag bryr mig inte om att jag ska upp imorgon och jobba. 

Känner mig bara matt och helt otaggad. Helt grå. Helt blek. Helt blahh. 

 

Jag satt med min kollega häromdagen när han satt och svarade på en enkät som är till jobbet. Han svarade så positivt på alla frågor och positivt. Jag sa då till honom att gud vad vi är olika. 

jag borde egentligen svara på samma sätt som honom. Jag har hela livet framför mig. Men liktfan är jag en bitter och inåtvänd person. Jag ser alla fel hos mig. Ibland såna fel som inte ens finns. Jag svarade t.ex. att jag ibland känner att allt är meningslöst. Det ska inte jag göra. Jag är 23 år för tusan. 

 

Min kusin har gjort det jag alltid drömt om att göra. Ta mitt pick-pack och bara lämna landet. Ja, hon har flyttat till San Fransisco för jobbet. 

Jag skulle också vilja ha antingen jobbet eller utbildningen att kunna göra det äventyret. Jag är så extremt avundsjuk på henne, men jag unnar verkligen henne det äventyret, SÅÅ mycket som hon kämpat och pluggat i alla dessa år. och jag ska resa till henne. med hopp om att träffa Mr Prince Charming och ta-daa där är mitt Green Card. (A) Man kan ju hoppas? 

 

Nej. Nu får det vara nog med gnäll för den här gången. 
Men tro mig, det kommer mer. För det verkar vara en sån person jag har blivit. Måste jobba på det. Jobba på att bli den personen jag en gång var. En som såg möjligheterna i livet och inte bara hindrena.