Mjo men precis.
1 år på samma ställe och man ses fortfarande som en jävla "prao" och folk kan inte ens namn.
i och för sig är det inte de viktiga personerna som behandlar mig så,
men nog är det frustrerande alltid.

ex 1, folk/kunder tror inte jag kan någonting utan vill hellre prata med till exempel henke eller dessi,
sedan svarar de exakt samma sak som jag precis sagt till idioten i telefonen. joy!

ex 2, om något ska göras/fixas i returen går folk/kollegor(!) hellre till Mats, trots att jag jobbat läääängre.
men jag är ju "bara" chefens dotter, tjej, 21, liten. KUL!
>
ex 3, folk ska alltid "rätta" till det jag gör, komma med åsikter som att det jag gör inte duger och att jag gör fel.
JAG GÖR SOM JAG BLEV LÄRD 2006 DITT JÄVLA PUCKO!

Sen att alla ska påpeka att jag inte jobbar, att jag har raster hela tiden. (vilket inte är sant, de säger det för att jävlas med mig och de vet att jag blir irriterad) Det är inte okej! Är det rätt sätt att få en att känna sig uppskattad? nej jag tror inte det nej.

Inte nog med den frustrationen på jobbet, så kommer den där jävla Daniel in i bilden också.
Ja, jag citerar frickin' Miley Cyrus.
"I could honestly say you've been on my mind since I woke up today"